söndag 29 januari 2012

Att leva på 700 kronor i månaden.

700 kronor. Det är vad jag har kvar när hyra och mat är betald. Det skulle absolut kunna gå. Jag köper sällan kläder, när jag gör det köper jag second hand. Använder inte underkläder förutom när jag vill vara fin/har mens. Jag har få dyra vanor, ganska låga anspråk. 700 kronor skulle absolut kunna räcka till något klädesplagg, alkohol två gånger i månaden, hygienartiklar, lite garn och annat hobbymaterial, en bussresa hem till mina föräldrar och tillbaka, någon fika, tobak och kattmat.

Saken är att även  om det skulle gå finns det inget utrymme för extrautgifter. Som att jag verkligen behöver en ny mobil. Inte en flashig ny ny mobil, bara en det går att ringa på så att vänner/lärare/flickvän/familj kan få tag på mig. Som att jag snart behöver nya skor för att jag helt enkelt inte har några andra skor än mina vinterkängor. Som att jag har skulder på totalt 1500 till olika personer.

100 kronor är ungefär vad jag kan avvara till att betala skulder i månaden.

9 månader för att betala tillbaka vad jag lånade av min flickvän för att köpa kläder, två paket cigg, pizzan vi åt tillsammans och konstnärsmaterial? Det känns bisarrt.

15 månader tills jag är skuldfri.

Den här månaden är det värre. Det av inackorderingen som inte gick till hyran gick till skulder. Efter att maten är betald innebär det att jag har 300 kronor. Sedan ska jag köpa tobaken jag har lovat att dela med min kollektivkamrat, jag ska köpa panodil åt en annan kollektivkamrat för att jag fick hans och jag ska betala 50 kronor till en vän för att han lade ut för mig på subway. Det var den här månaden det. Jag har inte ens råd att köpa kattmat.
Det får mig att krympa ihop inuti.

Att veta att jag inte ens kan se till att mina älskade får mat på egen hand.

2900 kronor (studiehjälp 1050 + inackorderingstillägg 1850) fungerar nog bra i månaden om en får pengar till mat hemifrån. Om en får ekonomiskt stöd när en behöver lägga ut extra pengar en månad.

En bekant till mig sa att hon tyckte 1050 i månaden var mycket. Jovisst, om du inte ska köpa kläder, hygienartiklar, kattmat, betala kontantkort och bussbiljetter för de pengarna förutom det du vill lägga på hobbies, nöjen, tobak, att göra saker med vänner och att spara. 1050 kronor är nog gott och väl om de pengarna är till för saker som inte är nödvändigheter. Tyvärr har inte alla föräldrar som kan betala mat åt dem när de har fyllt 18. Alla föräldrar kan inte skjuta till till hyran. Alla får inte pengar till kläder och skor utöver studiebidraget.

Jag har tur. Hyran i mitt kollektiv är 1335. Ingenting om en jämför med vad den blir om jag skulle hyrt en etta. Det skulle inte gått. Jag har tur på fler sätt. Mina katter behöver inte svälta eftersom min flickvän kan köpa mat åt dem. Men det innebär också att jag blir skyldig henne ännu mer.

jag går fortfarande i gymnasiet. Mina föräldrar är fortfarande försörjningsskyldiga. Men faktumet att de inte har några pengar kvarstår. Att tro att allas föräldrar kan försörja sina barn även efter att de flyttat hemifrån är inte verklighetsanknytet.

Imorgon ska jag ringa försäkringskassan, socialstyrelsen och gymnasieförbunddet för att höra om detaljer inför ansökan om bidrag. Jag hoppas att det löser sig. Jag kan inte göra mycket annat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar