Föräldrar

Efter att ha lämnat boet och skapat sig något av en egen familj blir relationen till föräldrarna så annorlunda. Detta fick jag erfara i helgen, när mina föräldrar var på samma spelkonvent som jag, mina kollektivkamrater och min flickvän. Världarna fick en beröringspunkt och det blev nästan smärtsamt tydligt hur avskiljda de är från varandra.

De personer jag under min uppväxt sett upp till, förlitat mig på och blivit omhändertagen av är plötsligt mer av mina jämlikar. Jag är min egen på ett helt nytt sätt.

Även om min mamma tycker om att kalla mig för sin lilla unge så vet vi båda att det inte är så det förhåller sig längre. Jag har mitt liv, min familj. De har sin.

Nästa år, när vi återigen träffas på samma spelkonvent, så kommer det vara ännu tydligare. Om allt går som planerat har jag och min flickvän en liten person till i vår familj då.

Det hela får mig att fundera på framtiden. Hur kommer det bli när världen har rört sig ytterligare ett varv och lilla Jinx själv upplever känslorna av plötslig distans till sina mammor men samtidigt uppfylls av den nyvunna självständighetens frihet?

Jag har ingen aning, men det känns spännande. Mitt äventyr, vårt äventyr, har bara börjat.