...kan man till exempel skriva ett inlägg i sin hitills nästintill oanvända blogg. Egentligen har jag tre kulturhistoriaarbeten att göra klart, ett rum att städa inför tekalaset på fredag, kläder att tvätta inför första skoldagen efter lovet (dessutom ska jag hem till Blå efteråt, känner halv-förtryckt klädpanik bubbla upp..) och ett verklighetsspel-in-making att ta itu med. Egentligen.
Istället sitter jag och längtar efter sommaren, försöker fundera vad av alla sakerna jag skulle vilja göra som jag faktiskt ska genomföra. Istället har jag läst en webbcomic om en antropomorfisk wombat på ett episkt äventyr som involverar en död hyenagud och tittat på Desperate Romantics på svt-play. Jag borde skärpa mig.
Men jag tänker att om jag skriver av mig litegrann först så kanske det går lättare att spendera resten av kvällen med att städa och sammanfatta text om olika tidsepoker som redan är komprimerad (repetition gör så man lär sig, jag vet, jag vet, tyvärr är det inte samma sak som att det är tillfredsställande arbete..).
Så.. Nu när jag har åstadkommit ett ganska tråkigt blaha-inlägg om restarbete och städning tänkte jag att jag kan börja med ett nytt, lite mer läsvärt om jag nu någonsin skulle få för mig att lägga ner så mycket tid på att blogga (och därmed också läsa och kommentera andras bloggar, det går hand i hand det där) att jag faktiskt får några läsare. Men vem behöver läsare? ;) Jag tycker känslan att jag skriver något här som någon skulle kunna läsa, istället för att kluddra mina ord på ett papper som hamnar i botten av en knökfull skrivbordslåda, är häftig i sig. Att skriva för sin egen skull på internet är underskattat.
Nog om det. Mitt nästa inlägg kommer nog handla antingen om feminism eller kärlek.. Vilket ju nästan är samma sak!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar